Slutspel och spökets tragikomiska sorti

Dagen var kommen, finalerna, vimplarna, folkmassorna, F.C. Zinkensdamms svenska flagga med lagnamnet huligansprayat på den gula swasti. förlåt korset, stämningen, jublet, förväntningarna… kort sagt slutspel. Efter 1-4 i halvtid mot ett taggat och skickligt Apelsinlunden, peppade jag som vicekapten igång laget inför andra halvlek, medan Apelsinerna jublade och ställde upp sig på tackrad. På en extremt persisk svenska bad domaren om ursäkt; ”ursäkta, i slutspel finns bara en halvlek, 1x18 minuter, men jag sa, jag sa faktiskt!” Det gjorde han säkert, vi hörde väl bara fel. And we’re out. Sen tänkte vi ta oss an ett annat lag under falsk flagg, nämligen som Hjärta-Smärta, men eftersom jag inte ville gå till final med fel lag och få Spöket diskvalificerat till utesäsongen, och för att det andra töntlaget inte ville åka ut (plus att dom var rädda för mig och Tobbe som mött dom med hjärta-smärta. jo de e sant!), så erkände vi vårt spöklika jag och spelade en träningsmatch.

Summa summarum: 1-4 mot apelsinerna, jesper i mål, tobbe, andreas, Mathias, Rasmus och undertecknad på plan, dom var bäst, vi gjorde det snyggaste målet (jag petade in bollen efter att alla lagdelar spelat fram den fort som flipperspel) och domaren lurade oss med aprilskämt. Träningsmatchen (2-0) minns för Jespers skönspel (Tobbe i mål), vår totala dominans och oförmåga att göra mål, Andreas 1-0 och Inzaghiförbannelsens upphävande med min dribbling och skott i nättaket.

Pussar från il capitano (totti talar åter. se nedan.)