Det är sannolikt första gången Spöket lyckas att inte göra något särskilt på plan. Kaoset från förra matchen var lyckligtvis bortblåst, men inte ersatt av något riktigt schysst. Ett anfall som ideligen fastnade i vidrigt försvarsgarn, ett helt gäng skott som i vanliga skulle resulterat i åtminstone ett eller två mål (inklusive två sköna stolpskott av Mattias resp Jesper), men lyckligtvis en trygg insats från förstagångsmålvakten i Spöket: Calle.

På topp slet Rasmus, Tobbe, bitvis Andreas och den saknade men återfunne ex/re?-kaptenen (som i det närmaste fullständigt kunde dölja sitt missnöje över resultatet efter matchen), medan backlinjen utgjordes av Jesper, Mattias och undertecknade Nr. 2. Man kan väl enkelt konstatera att den uteblivna segern över Spökets vidriga motståndare var ett fett antiklimax, det finns liksom inte ens en förlust att deppa över. Nu gäller istället total dominans över resten av serien, resten av säsongen. För givetvis kommer Spöket att fortsätta sitt långsamma avancemang genom den södra sthlmskorpen, nån gång på 2010-talet bör vi ha nått de ensiffriga höjderna.
Vid det kladdiga tangentbordet, Numero due.
4 kommentarer:
ja det är ju inte så mycket till målprottokokll att föra denna gång va. petter du skötte det där snyggt. Det bästa måste vara den galna blicken från spelare #7.
t
prottttttokkooooooolll
PRrrrrrrrrrrrrrrrr
OTTTTTTTTTTTTTTo
Kolkkklllll
jag mår bra nu. och ser fram emot nya äventyr.
Skicka en kommentar